Alzheimers sjukdom

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och utgör 60-70% av alla konstaterade fall inom demens. 130-150 000 människor lider av Alzheimer och av dem är 10 000 under 65 år. 

I mycket sällsynta fall kan man bli sjuk redan i 50 års åldern.

Vid Alzheimer så förtvinar nervcellerna i hjärnan, speciellt i regioner där minnet sitter.

Orsaken till Alzheimers sjukdom är inte helt känd, men en förändrad omsättning av ett äggviteämne som kallas för beta-amyloid anses vara en viktig komponent vid sjukdomsutvecklingen.

Symptomen på Alzheimers kommer oftast smygande och sjukdomsförloppet är långsamt.

Det kan ta flera år innan man får så påtagliga symptom att man verkligen söker hjälp. 

En minnesutredning vara vägen till en bättre förståelse av sjukdomen för både omgivning som personen som är drabbad.

Andra främsta riskfaktorer till Alzheimers är hög ålder, bara en procent får sjukdomen före 65 års ålder.

Högt blodtryck kan också bidra till Alzheimers. 

Man vet också att Alzheimers ärftlighet är stor.

Om man har en förälder som haft sjukdomen, så ökar chansen att få sjukdomen till 50%.

I Sverige finns det fyra läkemedel som är godkända för behandling av demens vid Alzheimers sjukdom: Aricept, Exelon, Reminyl och Ebixa.

De används i olika faser av demensen, den sista vid svår demens. 

Initialfasen

Börjar ofta med problem inom det episodiska minnet, till exempel var man lagt sina nycklar eller vad man ätit till middag. 
Ofta är det svårt att säga exakt när samt hur sjukdomen började.

Den börjar vanligtvis med minnessvårigheter, framför allt inom det episodiska minnet, alltså vad man gjorde, sa samt tänkte nyss.

Det som faller ur minnet kan vara sådant som var man lagt sina nycklar eller vad man ätit till middag.

Det kan vara svårt att göra snabba associationer och dra slutsatser samtidigt som förmågan att klara av hög arbetsbelastning under stress minskar.

Den här fasen är ofta mycket lång samt smygande och kan vara från ett till tio år.

Minnesstörningen är uppenbar för närstående då den drabbade upprepar frågor eller missar överenskommelser. Som regel har den drabbade nu också svårigheter med själva tänkandet, alltså att uppfatta och förstå komplexa resonemang.

Vid mild demens finns också andra kognitiva symtom.

Svårigheter att på ett adekvat sätt utföra olika praktiska moment, vilket yttrar sig till exempel i form av problem med att hantera mobiltelefonen samt fjärrkontrollen till teven.

Språkstörningar med svårigheter att hitta ord kan leda till att den drabbade drar sig tillbaka samt undviker situationer där till exempel förmågan att konversera sätts på prov.

I den tidiga demensfasen är också förmågan att hitta i nya miljöer nedsatt.

Den milda fasen kan vara 1-4 år.

Symtomen vid Alzheimers sjukdom under den andra fasen domineras av allt mer tydlig minnesstörning.

Det märks också markanta svårigheter att med papper och penna återge till exempel formen på en cirkel eller kub.

Man har ofta medelsvår demens under två till fem år.

Här har sjukdomen nått så långt att man inte kan klara sig själv hemma utan anhörig.

Ibland klarar den drabbade av att jobba på daglig verksamhet.

Under tredje fasen så förvärras samtliga symtom.

Den sjuke kan inte komma ihåg namn på sina närstående samt har också svårt att känna igen dem.

Han eller hon kan inte orientera sig i den invanda miljön och kan till exempel inte skilja dag från natt.

Ofta upprepas monotona rörelser eller ord samt fraser.

Den svåra demensen kan vara under ett till fyra år.

De flesta har någon form av beteendemässiga samt psykiska symptom vid demens.

Det är vanligt med depressioner och många alzheimersjuka får tidigt antidepressiva mediciner. 

Senare i sjukdomsförloppet är vanföreställningar och hallucinationer förekommande.

Symptom som en Alzheimersdrabbad kan få är bland annat agitation, irritabilitet samt aggressivitet.

Andra är vandrande och skrikande där repetitiva handlingar är vanliga.

Ohämmade sexuella handlingar förekommer också.

Många av beteendestörningarna är direkta konsekvenser av sjukdomens effekter på hjärnan.

Den sjuke har svårt att uppfatta, tolka samt komma ihåg signaler från omgivningen.

Därför är en anpassad omgivning samt en kompetent personal nödvändig för att ge adekvat omsorg till den sjuke i det senare sjukdomsförloppet.

Många gånger är beteendet utifrån den demenssjukes perspektiv helt adekvat, men för en utomstående obegripligt.

Orsaken kan ofta relateras till omvårdnads- eller miljöfaktorer.